Övergripande tema:
Behovet av att, arbeta gemensamt och på sikt skapa en standard plattform för fartyg och infrastruktur i regionen. Diskussionen berörde både möjligheter och utmaningar med standardisering, investeringar och framtida samarbeten.
Centrala punkter från diskussionen:
- Gemensam standardplattform kan underlätta samarbete och öka effektivitet, men det finns stora skillnader mellan regionerna – till exempel om man äger fartyg eller inte.
- Affärsnyttan är oklar just nu, då marknaden är liten jämfört med exempelvis busstrafik. Det är kostsamt att utveckla en gemensam lösning från grunden, och frågan ställdes om det verkligen ger ”value for money”.
- Antal fartyg i regionen (ca 100 förbindelse båtar totalt – 65 i Sverige, 8 nya i Stockholm, 5 i Åland) väcker frågan om det finns tillräckligt intresse från fler regioner eller länder för att skapa en kritisk massa.
- Standardisering i delar föreslogs som ett första steg, exempelvis för:
- Ramper
- Batterier
- Informationssystem
- Kaj infrastruktur
Att börja med vissa tekniska komponenter kan göra det enklare att bygga vidare.
- Utmaningar finns med:
- Olika regelverk och tekniska krav mellan länder
- Olika behov som rutter, volym, d.v.s. olika typ av tonnage
- Olikheter i infrastruktur och utrustning
- Säkerhets- och försörjningsberedskaps frågor
- Reservdelar och underhåll
- Långsiktig vision: att arbeta mot klimatneutral sjötrafik inom 10 år. Nya fartyg är på väg in i regionen och det finns goda möjligheter och ett ökat mervärde att samordna krav och lösningar.
- Projektstart föreslogs:
Istället för att omedelbart skapa en standard ska fokus ligga på att samla aktörer, identifiera gemensamma mål och söka projektmedel för identifiering av dessa. Fler länder som Norge och Estland bör inkluderas. - EU-nivå?
En fråga väcktes om man bör expandera initiativet till EU-nivå för att få en större marknad. Det finns redan vissa tekniska standarder, exempelvis för elektrisk framdrift, men utmaningen är att de ofta är fragmenterade och svåra att samordna. Det pågår redan nu en plan inom EU inom detta.
Kongsbergs sammanfattning:
Huvud utmaningar för omställning till lågutsläppsdrift inom sjöfart
- Tillgång till landbaserad el-laddning: Begränsad högkapacitetsladdning, otillräckligt elnät och behov av batterier på land. Avsaknad av gemensamma standarder.
- Alternativa bränslen: Begränsad produktion och höga kostnader för e-bränslen, lokal produktion krävs för vätgas, samt brist på motorer för metanol och vätgas.
- Osäkerhet: Oklara prisutvecklingar, osäker teknikutveckling och obalanserad tillgång på klimatvänliga bränslen.
Framtida teknologitrender för färjetrafik
Framtida färjor förväntas vara energieffektiva, med smidiga och hållbara designlösningar, samt låga eller inga utsläpp. Elektrifiering genom eldrift, både rena batterilösningar och hybrider, tillsammans med landström, blir centralt. För färjor är el ett alternativ om laddningskapaciteten är tillräcklig (effekt och laddningstid). Lågutsläppsenergi som HVO och metanol kommer också att spela en viktig roll. Olika typer av tonnage, operationssträcka och bunkringskapacitet inverkar på valet av energikälla.
KEMPOWER
Sammanfattning av laddningsstandarder och lösningar
CCS-standarden erbjuder hög effekt upp till 400 kW och är robust nog att hantera tuffa miljöer, vilket gör den lämplig för fritidsbåtar och mindre färjor. Den stöder multimodalitet, vilket innebär att både båtar och bilar kan laddas samtidigt, och affärsmodeller som leasing, ”Charge as a service” eller CAPEX är möjliga. CCS-standarden är redan klar att använda.
MCS-standarden, som har en högre effekt på upp till cirka 3 MW, kan hantera lösningar upp till 1,2 MW per kontakt och möjliggör integration av automatiska anslutningsenheter (ACD). Den stöder också multimodalitet för fartyg och tunga fordon, och affärsmodeller är desamma som för CCS. Standardiseringen för MCS pågår och förväntas vara klar senast 2025.
Ytterligare lösningar inkluderar Shore side BESS (Batteri Energy Storage System), som kompenserar för svaga elnät, säkerställer en oavbruten strömförsörjning och maximerar användningen av förnybar energi. Dessutom ger Vehicle to Grid (V2G) -lösningar möjlighet att använda fartygsbatterier för energimarknader, vilket kan skapa ytterligare intäktsmöjligheter för operatörer. Dessa lösningar förväntas vara tillgängliga senast Q4/2025.
DISKUSSION:
Mekanism för elanslutning:
Standardiseringen av elanslutningar pågår, men det finns många utmaningar. Det är ett pågående arbete att säkerställa att alla komponenter fungerar tillsammans, både på land och ombord på fartyg, med olika leverantörer. En rekommendation är att börja smått och expandera stegvis.
Investeringar och infrastruktur:
I Stockholms regionen och även i Åbolands skärgård äger inte staten marken i hamnar och kajer, föutom några undantag. Det krävs överenskommelser med markägare för att kunna göra investeringar. Elektrifiering är en möjlighet, men det är svårt att veta exakt innan man börjar. Det finns också gridproblem som måste lösas.
Partnerskap och samarbeten:
Kongberg betonar vikten av att samarbeta med eldistributörer för att säkerställa kvalitet när båtägare köper elsystem från olika leverantörer. Diskussionen handlar också om att bygga partnerskap mellan fartyg, motorföretag och laddstationer. Öppning av systemet för andra aktörer är en fråga som fortfarande diskuteras.
Tankstationer och investeringar:
Trots att kajerna inte ägs av operatörerna kan investeringar i tankstationer göras genom avtal och långsiktiga kontrakt (exempelvis i Södra Finland). Det är fartygen som bestämmer vilka tankstationer som används. Regeringen (staten), måste förstå vikten av att investera i miljövänlig elektrifiering.
Affärsmodeller och risker:
Det finns behov av en ny affärsmodell för att möjliggöra elektrifiering, men osäkerhet kring risktagande gör det svårt att få privata investeringar. Diskussioner om att införa privata pengar pågår, men det är en osäker marknad.
Batterimarknaden:
Batterier blir bättre och billigare, men det kommer inte ske några stora förändringar på kort sikt. Ju fler batterier ett fartyg har, desto mer kan det spara. Även om priserna på batterier sjunker, passar inte alla batterier i alla fartyg, särskilt i mindre fartyg.
Sammanfattning – Q&A och vägen framåt:
Deltagarna uttryckte uppskattning för seminariet och betonade vikten av fortsatta diskussioner, samarbete och informationsutbyte. Flera betonade behovet av standardisering, internationella kontakter och att inkludera fler intressenter i framtida initiativ.
Nyckelteman:
- Fortsatt samarbete: Deltagarna vill fortsätta i liknande forum, gärna med större grupper och fler aktörer, inklusive universitet, operatörer och internationella kontakter (till exempel Norge och Estland).
- Standardisering och gemensam väg framåt: Behov av en gemensam nordisk plattform och samordning för att hantera teknisk utveckling och eventuellt på sikt en standardisering för både upphandling och tonnage.
- Kunskapsutbyte: Seminariet gav insikt i olika aktörers utmaningar och arbete, vilket upplevdes som lärorikt och värdefullt.
- Innovation och öppenhet: Acceptans för att misstag kan ske, men att dessa är en del av utvecklingsprocessen. Betydelsen av att dela erfarenheter lyftes fram.
- Behov av förnyelse: Flera nämnde att flottan behöver förnyas och att teknikutvecklingen kräver nya lösningar. Behovet av ett gemensamt, nordiskt tillvägagångssätt.
- Akademiskt stöd: Universitetens roll som kunskapsbärare och möjliggörare i projekt lyftes fram.
Förslag på åtgärder:
- Fler seminarier med bredare deltagande (stakeholders, övriga nordiska länder, Estland).
- Gemensam nordisk agenda
- Inkludering av fler stakeholders
- Fortsatt dialog kring teknik, regelverk och samarbete
